Jag har ett mörkt hål i mitt hjärta.
Tomhet är den ända känslan jag känner
Kan inte sätta ord på vad det är jag saknar.
Det är helt enkelt bara tomt...

Skulle jag nu vara någon annan skulle jag nog legat kvar passiv i min säng och stirrat i taket...
Men jag tog mig ur sängen...
Dock har jag haft telefonen på ljudlöst...

Jag har lyckats sett en hel säsong av Grey.
Lekt med Felicia.
Gjort mat.
Varit social med Cattis.
Fått håret färgat.
Tagit mig igenom duschen.
Kört Micke till jobbet.
Handlat.
Börjat röja.

Ja för någon som vakna med tomhet och bara ville ligga kvar i sängen och kolla i taket har jag lyckats med en hel del.

Men svaret vart tomheten kommet ifrån har jag inte...

Det är helt enkelt bara tomt.
En väldigt tråkig känsla att känna.
Eftersom det inte finns ett svar på varför jag känner så.
Fast hade jag vetat då hade jag ju inte heller känt tomhet.

Nej dags för en ciggen

När jag var 13-14 år önskade jag mig vuxen och myndig.
Kunna få göra som jag vill, när jag ville.
Jag hade en bild hur allt skulle vara en dröm.

Ca 14 år senare och ensamståendes mamma sen snart 7 år tillbaka önskar jag att jag är 15-16 år igen.

När det största problemet var att komma på vilken fest man skulle,gå på, hur man skulle få dom där skorna, sminket och kläderna man ville ha. Hm ja det var tonåren hm.

Dom försvann fort...
Fast jag hade skoj tills jag var 20 :-)
Många minnen.

Sen 21 år gammal så fick jag min älskade dotter. <3. :-)

Och nu lördag kväll spenderar jag min tid till te och Greys anatomy serien...
Mina bekymmer är inte vilken fest jag ska gå till.
Utan mina problem är vad är bäst för Felicia, jobb, studier och träning

Och min önskan är att bara göra något galet.

Jag tappa bort mig i sorg, jag tappa bort mig helt enkelt och nu spenderar jag en dag i taget till att göra rätt.

Och göra rätt saker är inte enkelt men som vuxen så är man obligatoriskt tvungen att göra ett försök.

Det suger att vara tonåring när man är det och en hemlis det suger att vara vuxen...

Det går bra nu...
Om man säger det varje dag så inser man till slut att det går faktiskt bra nu.

Jag är där jag vill vara i livet.
Det jag innerst inne vill är egentligen bara en längtan efter något som i längden aldrig håller.

Man har alltid sina drömmar.
Men verkligheten är en bitter sanning ibland.
Och ibland är den magisk och helt underbar.

Så just nu går de bra

Då ligger man här i sängen igen...
Borde vara trött men nopp inte jag. Sen att jag ska upp klockan 5.30 räknas inte.

Men men än så länge trivs jag med att jobba på dagen..
Men,saknar att jobba natt

Jag har spenderat den senaste timmarna till att flippa på tvn. Inte så mycket mer man kan göra när alla tre hulliganer sover och man väntar på att mamman ska komma hem.

Så klart landade jag på ett bröllop program mitt i flippande och insåg att en dröm jag alltid haft kommer aldrig slå in.

Men för att backa lite så har jag inte ändrat inställning gifta sig kan andra göra men inte jag.

Men skulle jag nu någon gång springa över den personen som får mig att ändra inställning, så kommer jag aldrig kunna få hela mitt dröm bröllop.
För min far checka ut för 5 år sen hm.
Ibland är saknaden stor och just nu önskar jag att de fans en mobil som funka där han är.

För oavsett vad jag hitta på kunde jag alltid säga det till han.

Nej får.blogga sen.
Hm

Efter alla år hur kunde du.

Att du slagit mig att du försökt knäcka mig det är en sak,
För jag har stått pall och jag har båda fötterna på jorden.

Men utan att tänka efter utan att ens säga förlåt så svek du henne.
Du fick henne att gråta, du fick henne att i fråga sätta sig själv.
Allt detta bara för att du inte kan bete dig.

Jag skiter i varför du satt på polisstationen.

För bortförklaringen du gav var värdlös men varför tror att det skulle bli bättre. 
Lögner är tyvärr det ändan du kan ge.

För du vet inte hur man säger förlåt.
Det hade tagit dig 10 sekunder och säga förlåt.
Och hon hade varit nöjd över det.
Men tyvärr så är skruvabil, knark, flickvänner, ligg objekt osv viktigare så du kunde inte ens säga förlåt.
Du kunde inte prioritera henne.
Du kunde inte ens säga förlåt.

Hon var då 6 år 8 månader på dagen och hon är beviast till 99% säkerhet din dotter.
Och du såra henne.
Du dök inte upp och du sa inte förlåt.

Jag har en dotter som inte vill se dig.
Jag har en dotter som undrar om hennes far älskar henen.
Jag har en dotter som saknar dig.
Jag har en dotter som vill träffa dig.
Jag har en dotter som idag inser att det är ingen meningen för du finns inte kvar tillräckligt länge för att hon ska bli lycklig.

Min dotter är idag 6 år 8 månader o 17 dagar och jag kan säga att hon är min dotter.
För någon far kommer du aldrig bli.
För då skulle du behöva sätta någon först.

Du missa hennes första avslutning, du har missat ca 6 år av hennes liv.
Och du kommer missa dom närmaste 6-7 för nu är det verkligen upp till henne att den dagen hon själv säger att hon vill träffa pappa den dagen så lovar jag att så länge du inte är död.
Ja då lär jag väl hitta dig och du kommer stå till svars för varför du inte varit i hennes liv.

Det har gått lite mer än 5 år sen du lämna en familj i spillror.
Utan en vettig förklaring till dina barn.
Men vet du de gör inge.

För var det en sak du faktiskt lärde mig innan du gick bort var att vara stark och att livet går vidare.

Jag klarade av att stå på två ben och hantera allt som hände för 5 års sen.
Och jag kan inte komma ihåg att jag grät mer än när jag fick beskedet om din död.
Jag grät på väg ner till Stockholm och jag trårarna ran den dagen du begravdes.
Tårarna ran även nära jag ett år senare åter vände till Råcksta minneslund där din aska är strödd.

Men efter det så har det tagit 4 år tills jag en dag råka öppna de brev du lämna efter dig.
Och insåg att hatet välde över mig...
Du lämna mig efter dig utan en förklaring inget.

Ja må ha gjort många dumheter i mitt liv och gått min egen väg. Men jag förkännade mer än så...
Inte bara att du älskade min dotter.
Men att de inte räckte...

Men vet du jag överlever detta med för jag är omgiven av underbara vänner som älskar mig.
Som faktiskt klev in och fans där när jag behövde dom som mest.
Och nog för att jag har en idiot till ex så finns han där också med jämna mellan rum. 

Jag gav upp mitt liv och landa till slut i Stockholm för att försöka hjälpa till och städa upp den soppan du lämnade efter dig. Men vet du jag har insett att inget att göra det.
Så för snart ett år sen flytta jag hem till den stad jag aldrig skulle ha lämnat.

Felica har blivit stor och går i skolan...
Och jag hoppas någonstans inom mig att du håller ett vakandes öga vart du nu än är så att det går bra för henne.
För jag din egen dotter är tillräckligt stark. Jag överlever alltid...

Och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du har det bättre nu,
Och att du är lycklig för du var min pappa och jag älskar dig för det.

Så jag hoppas du vilar i frid för en dag kommer våra vägar mötas igen och då har du en hel del att förklara.
Men just nu så kan jag lägga dig bakom mig helt.

För idag hitta jag svaret jag sökt i en månad nu.
Så jag säger Hej då till dig nu...
Och vi ses i framtiden...

Spegel spegel på vägen där säg vad sanningen är. Ja lite väl dramatiskt men vad då. Sånt är livet ibland.Ha ha :-) Så vad säger spegeln.Den ser en människa med en glimt i ögat.Den ser en kropp som behöver trännas och ändras på.Den ser en mamma som börja hitta tillbaka till sig själv.Den ser någon som är sårad så djupt att det kommer nog aldrig läka helt.Den ser någon som är snäll och varm med dom hon älskar.Men den ser också kallheten som finns som strålar från hjärtat och ut.Den ser någon som saknar vissa men egentligen bryr hon sig inte speciellt mycket.Den ser ett stort ? Vad händer nu. Ja vad händer nu.Kan man ändra sig och rätta sig efter någon annan.Ja de kan man säkert. Men en hemlis kan jag del ge er. Jag är inte så lätt.Många är dom som försökt men spegeln visar ett tydligt spår av haveri och katastrofer. HmSpegeln visar också vägen som går framåt och den visar även tiden bakåt. Och ingen kan hävda att dom inte har funderat på om man kan backa tiden. Och ja jag har också funderat på det. Men vet ni man lär så länge man lever.Och jag tänker fortsätta ha skoj så länge jag nu inte ramlar dit. :-)