Jag flytta hem igen för att lämna allt bakom mig.

Då menar jag inte mina vänner.
Eller det jobb jag faktiskt saknar.
Utan allt annat.
Bara få en stunds lugn och ro.
Hitta tillbaka och ställa mig på två fötter och sluta fly.

Men jag fick inte det.
Jag fick en glimnt av lugn och ro.
Men nu är allt en stor soppa.
Och jag vill bara krypa in i någons famn och gråta men du är inte här. Du har inte funnits på länge nu.

Jag lämna dig bakom mig och åkte.

Jag såra dig och gick vidare med dom sista orden du sa till mig "du kommer ångra dig om du går nu".
Jag saknar dig fortfarande.
Det gör fortfarande ont.

Och till viss del ångrar jag mig men vägen vi gick var inte den vägen jag ville.

Så vad gör man När Livet Är Jobbigt? 
Ska jag sätta mig och gråta?
Ska jag lägga mig ner och ge upp?
Eller ska jag gå vidare???

Jag vet faktiskt inte riktigt...

Jag är noll ställd.
Jag vet helt ärligt inte längre vad jag ska göra.
Det är för mycket.

Känner mig så besviken på vissa människor och doms betende.
Känner att jag är för snäll ibland.
Önskar att jag var samma människa som förut innan Felicia.

Men tyvärr är jag snäll nu förtiden. Jag står kvar.

Jag bryr mig för mycket.

Och på nått sätt så betalar jag nog tillbaka min skuld för den jag var förut.

Men faktan är att min dotter kommer alltid gå före någon annan.
Hennes säkerhet kommer alltid komma först.

Jag har gjort mina misstag som mamma det har jag.
Men finns ingen annan på denna jord som jag älskar så mycket som henne.
När hon kom så fick hon den iskallast människan att smälta. Det gjorde hon.

Men vad vissa människor i min omgivning och långt i från mig kräver av mig är för mycket.

Jag orkar inte lösa allt.
Jag orkar inte ställa upp hur mycket som helst över allt.

Har min egna problem att lösa också...

Nej nu ska jag städa i stället