Hela november och snart halva december har gått och allt har varit i mörker.
Jag ser inge ljus i tunneln just nu...
Känns som om jag ska drunkna i ett zombi tillstånd.
Jag skrattar med vänner.

Jag pratar med min vänner.

Jag finns där för dom.

Jag lever...

Men jag är en zombi som inte vet riktigt vart jag ska vända mig för att detta ska bli bra.

Jag har så länge jag mins älskad december månad även när jag jobbat för då ligger snön på marken och allt är fint.
Och det blir bättre.

Varje år så länge jag mins så och jag har kunnat har jag firat jul i stockholm hemma hos min mormor.

Men inte i år.  Och dom osynliga tårarna rinner för min kind för jag saknar min familj men jag kan inte åka till Stockholm för där finns personen som sårat mig mer än någon annan. Som har svikit mig så hårt.
Så jag stannar i Sundsvall.
Och Felicia firar jul med sin farmor. :(
Men det är bäst just nu.
För i mitt hjärta är det kallt, det är is där, det är hat.
Och ingen kommer in.
Jag jagar något som varit ett liv jag levt.
För det är så mycket enklare att fly.
Men jag kan inte, jag står kvar och jag vet inte hur jag gör det.
Men kärleken till Felicia är stor och hade jag inte haft henne då hade mina val varit så enkla.

Men min dotter förkännar mer en den zombi jag är.
Det finns inga tårar som kan ordna det. 

Jag vet att min familj älskar mig och förstår mig.
Lika dant som mina närmaste vänner som är som en familj förstår mig och älskar mig.

Jag vet att det är väldigt många människor som är mina vanliga vänner också bryr sig.

Som byter av att hålla koll så att jag inte kliver åt sida och försvinner.

Jag vet att dom finns där... Och väntar på den där lilla ljus skymnten och handen att ta tag i för att dra mig tillbaka men inte riktigt ännu.

Jag kan göra mycket men inte det kan inte lämna det zombi stadium jag är i just nu.
Det tar på kroppen att jag varken äter eller sover men just nu så får det vara.

Jag orkar le när Felicia är vaken och efter mycket om och men så har julgardinerna kommit upp och även tomtarna. Så det är jul mysigt.

Och felicia är lyckligast över det.

Ska även baka med henne nu så det blir jul.

För hon är barn och förkännar bara bra minnen...

Och jag vet att jag alltid är välkomen hem när det blir.


Så vad skulle kunna göra detta bättre.
Jag vet inte.

Inget blir som det var.
Det blir inte att hälsa på minneslunden den 23 dec.
Det blir inte jul hos mormor i år.
Det blir inte vandra i stockholm på juldagen och kolla i NK skyltfönster på julskyltningen och dricka choklad.

Detta är vad jag vet.
Jag vet att någonstans i mörkret finns ljuset.
Men jag är vilse, jag är dränkt i känslor, jag är ingen fast ändå är jag så mycket mer.
Jag är sårad.
Jag är besviken.
Jag är så arg.

Men jag vet också att jag kommer överleva detta.
Det kommer en dag när allt blir bra.
Det kommer en dag när personen i frågan kommer behöva stå till svars för allt.
Det kommer även en dag då jag kommer gå min väg för gått och inte kolla mig om utan bara gå vidare för det är det jag förkännar.
Det kommer en tid för allt men den tiden är inte just nu.

För jag tänker inte bära på mina axlar en persons liv.
Men 14 års ilska måste komma ut till slut och det kommer inte bli ett lyckligt slut.
För det är så mycket som ska förklaras den dagen jag vill ha mina svar. 

Tills den dagen kommer lär jag vara en zombi på autopilot men så länge min dotter är lycklig och det är vad som räknas det är det som är det hela.

Nej nu ska jag göra disken.

Hur säger man vissa saker utan att behöva säga nått???

Hur säger man att hit men inte längre...
Hur säger man att man inte orkar...
Hur säger man att man känser sig kall...
Hur säger man att det räcker bra...
Hur säger man att det finns inget kvar...
Hur säger man att det inte finns ljus...
Hur säger man att det inte blir bra.

För allt det där behövs det ord för att säga.

Jag gråter sällan.
Men igår kom tårarna som jag inte kunde stoppa.
Och jag mår bra nu så bra man nu kan hoppas på att jag mår.

Don senaste veckorna har varit berg och dalbana...
 Men jag kommer överleva.
Men just nu så är det bra just nu vi den här stunden är det bra.

Det gör ont men det är bra 

Tålamod och jag ha ha ha ha...
Det är inget som ligger i min natur...
Får jag inte som jag vill blir jag sur...
Jag vill ha de som jag vill...
Jag vill göra som jag vill när jag känner för det...
Och jag verkligen hatar när jag inte får det...

Just nu skulle jag nog säga att mitt tålamod tagit slut.
Och när mitt tålamod tar slut brukar jag alltid komma på någon dum idée...

Som jag oftast brukar genomföra och sen brukar väldigt mycket alkholm gå ner för att överleva...

Men just nu känner jag att allt står mig i halsen...

Vill bara kräkas...

Vill bara ignorera...

Vill bara rymma...

Vill bara vara...

Vill bara glömma...

Vill bara  sluta...

Men vet ni det funkar tydligen inte så längre...

Jag är egoistisk, jag klarar mycket med ren vilja...

Jag överlever på grund av livets läxor från förr...

Men när jag inser att jag bara vill kräkas då har det gått för långt...

Jag vill en sak väldigt väl...
Men inte får jag som jag vill suck... 

Vart tog dom där samtalen vägen hej vill du ta en fika, hej vill du hitta på något, hej vill du följa med jag ska göra det...

Nej nu förtiden är det. Hej kan du passa ... eller något annat tråkigt.

Jag vill ha skoj...

Jag vill ha min hjärna bort kopplade just för en stund.

För det som händer i Stockholm ja vad säger man jag flytta 40 JÄVLA MIL där ifrån för jag orkade inte mer.

Jag lämna en bra sak efter mig...

Jag lämna ett bra jobb efter mig...

Jag flyttade hem...

Men mitt hjärta och min hjärna har inte fått kommit hem.

Det är inte kul när det är som det är...

Och jag är jätte glad över att jag har mina underbara vänner som lyssnar på mig och står ut...
Jag älskar er för det...

Nej nu ska jag gå och kolla om posten lämnade min sömn i hallen...

kram 

Idag har varit en sån här dag där mys stilen äger.
Man behöver inte dra på sig kläderna och gå ut varje dag.
Utan idag ligger jag på soffan och myser med mina kuddar och täcke...
För det är bekvämnt.
I morgon är en annan dag.
Då kommer sminket på igen för då ska jag och felicia ut och härja :)
Men idag är det mys stil som gäller och bara mys.
Felicia ute och leker med dom andra barnen...
Och jag tänker krypa ner i soffan igen. 

Bilder som snurrar i min hjärna är inga bilder man ska ha snurrandes om man ska koncentrera sig...
När dom snurrar så fort så man inte andas så är blir det jobbigt...
När man inser att blicken fastnat på något...

Något har väckt upp de som legat i halv dvala och slumrat skönt i sängen...

Men det var något som hände och hela den slumrandes lilla djävulen vakna...
Så hur gör man nu...
Ska man lyssna på den och leka vidare...
Eller ska man lyssna på denna eviga söta lilla ängel som är halv hjärtat ordentlig av sig... hmm

Låter lite bättre att lyssna på den lilla djävulen som vakna och vill hitta på massa bus lite här och där...

Den där känslan av att aldrig få nog av skoj, där tokheternas paradis ibland spelar sin fijol..

Där det ibland slutar sämre och ibland bättre... Man kan ju inte riktigt få allt så att säga...

Fast lyssnar jag på den halv hjärtade ängeln så kan jag fortfarande ha skoj..

Fast inte lika skoj... hmm

JOBBIGT Det Blev suck suck suck

Hur i hvetet gick detta till mån tror...

Sen har jag dom eviga besluten att ta....

Ska jag eller inte hmm.
Städat och fint eller halv gjort o sådär.

LEVA eller leva...

Drömmarnas paradis eller bara inse att det inte blir bättre... hmm

Nej nu ska jag lägga mig och tjura och sova i min säng...

Sen ska jag lösa ett återkommandes problem i morgon... 

Fast jag har inte valt ännu jag får väl helt enkelt singla slant i morgon...

Ni lär märka valet... 

Vem sa att det är säkert att baka...
Den som tror det ska bara veta hur ont det gör att bränna sig på gallret i ugnen...
Men jag överlever med smärre skada på pekfingret...

Lite mer is så har det ju domna bort helt...

Så efter en lång dag så tog jag mig hem till slut och kom på att det var i morgon felicia skulle ha med sig bakverk till skolan suck punkt com... ha ha ha

Men muffinsarna är gjorda och goda blev dom =)

Så nu är det bara att röja upp köket...

Kvar och så klart gick ju Felicia och la sig och sov så mamman får väl städa upp efter oss två.......

Men men jag får ta och göra det fort för sen ska jag duscha och fixa och greja 

Livet suger totalt ibland.
Livet är totalt botten löst.
Livet är skit...

Livet är bra...

Livet är kanon...

Och dom senaste dagarna har livet varit upp och ner...
Sur 6 åring....
Helg planer som går åt skogen...
Så kommer denna morgon där min dotter slår upp sina ögon och skriker mamma jag älskar dig...  
Allt blev så mycket bättre bara där.

Och innan hon sprang ner till sin låda på skolan så hör jag mamma vänta jag vill ha kramen och pussen  .
Ibland så vet hon hur man ska smöra för mamma för att göra min dag...

Nej på med smink och sen ska jag och bettan starta upp och ta en sväng till stan :)  

Irriterandes låt jag har i min hjärna i från 2004 men kan inte få fram tillräckligt för att koppla ihop en nynn snutt eller text så jag kan söka på den...

Jag vet bara att jag vill ha den och jag vill ha låten nu nu nu nu nu nu nu nu