Man kan inte sanningen göra som alla andra och börja som alla andra :-)

I morse när jag klev upp.
Så stod städning på dagens plan :-)

Felicia som trodde mamma skulle börja i köket ellet badrummet.
Kom till slut ut på balkongen och fråga vad jag gjorde.

Svaret var enkelt jag städa.

Hon stod och grubbla en stund för att sen hoppa till tvn.

Ja nu har jag organiserat om på balkongen så den är mysig.
Alla blommor får nu sol.
Ja när den kommer regnar ute just nu :-D

Så med musik i öronen ska jag nu börja i hallen och jobbat mig inåt.

Sen ska här pysslas så lim och papper kommer behövas :-)

Jag har levt med sanning så länge.
Jag ser den och har sett den.
Men nu tänker jag göra tvärtom att och blunda ett par dygn.

Jag tänker göra klart det jag tänkt och sen kan jag återgå till sanningens värld.

Men just nu paus och stopp.
Andas.

När man ligal dubbelvikt i sängen och försöker andas.
Så hinner man tänka en hel del.

Jag som hade hoppas att sömn stod på tapeten.
Men dubbelvikt av smärta lät ju helt klart bättre :-\

Alla måste ju hålla med om att ha något som känns som en slägga som slår sig ut ur kroppen låter som enkel match att somna emot.. :-(

Så i brist på sömn började jag funderar på vad som hindrat mig.
Hur mycket jag ställt upp.

Ja man föddes och man fick två fötter att stå på.
Jag har gjort allt för att stå med fötterna på jorden.

Vist genom åren har Jag testat mina vingar.
Och landningarna har varit brutala.

Men för varje flygning och misstag jag har gjort har jag lärt mig något.

Men vissa verkar aldrig lära sig.
Vissa gör helt enkelt om misstagen om och om igen.

Jag har efter en mycket djupare tanke bana bestämt mig.
För att lägga energin jag lagt på er som gör om samma misstag. Ja den tillägnas nu mig och bara mig.

Det händer tillräckligt i mitt eget liv.

Förändringar åt höger och vänster.
Både bra och dåliga saker.

Och ska jag nu Stå med FÖTTERNA PÅ JORDEN. Genom detta två gånger till.

Ja då kan folk lära sig att stå på egna fötter.
För jag kommer inte ha tid eller ork till att gå åt andra i höst.

Jag kan bära mina vänners problem.
Men gör ni om misstagen och inte lyssnar nä men då kommer jag låta er falla denna gång.

Jag är 30 nu.
jag har spenderat för många år på andra.
Nu är det dags för mig att prioritera mig.

så god natt

Innan jag faktiskt tar och kastar mig in i en vägg och blir kvar där.
Så var det dags för en paus,
Men tror aldrig telefonen varit så tyst som den varit den senaste veckan...   

Men då kan man ju funderar på hur tänkte ni.
Ska det verkligen krävas att jag lämnar Sundsvall, ska det verkligen behövas att jag skriker jag orkar inge mer, jag ger upp och lägger mig ner.

Jag är trött och jag är fortfarande trött och jag kommer vara trött en bra stund fram över också.
Men japp som den där roboten eller super kvinnan med magiska superkrafter så ska jag fortsätta stå upp???

Jag är ner över landet...
För att ta reda på en sak och en sak endast.
Och jag har mitt svar nu.
Så mellan landa hos mormor ett par dagar...

Sen via Sundsvall och sen drar jag upp över för att se om jag blir  nöjd där.
För hur jag än vänder oh vrider börjar tiden rinna ut för mig.
Och jag måste ha bestämt mig till hösten...
Helst före...

Men Felicia har det bra på sitt sommarlov...
Hon har bland annat nu vart nere i Silvergruvan i Sala och var väldigt glad för det.
Dock tyckte Felicia att hon kunde få ta en till som är ännu längre ner.
Vi var på 26 m bara.
Och hon vill ner på 150 m.... ja hm
Då hoppas jag personligen att det finns en hiss     

För jag lär dö när vi ska upp annars...

Till veckan ska jag och Felicia försöka oss på Grönalund bland annat.
Och jag ska har lovat mig själv att ge någon en sista kram innan hon flyger hem för jag kommer sakna henne så Arlanda får det bli också...
Men jag ska över till dig i oktober om jag så ska rymma från allt ;)     


Nej Grönalund kommer runniera mig men det är vad Felicia vill och herre gud vad mammas hjärta kommer dö för hon får nämligen åka ännu mer i år.
3 bergodalbannor osv :)
Mammas tjej börjar bli stor,

Nej dags att göra något vettigt....

ha en underbar dag

Jag tror det har gått lite långt när man inte ens blir förvånad...
Utan man går från lugn och harmonisk.
Till en orkan storm och inser att det finns ingen bortförklaring som min hjärna kan komma på som hjälper.
För världen är bra stor.
Men Sundsvall är inte så stort.

Så stort att två människor kan ha likadana kläder och se likadana ut...

Där drar till och med jag gränsen på normalt och onormalt tänkade...

Men tur att samma dag som jag ger dig beröm.
Samma dag som jag ger dig en changes till att få vara en del av den här familjen...
Få se allt och vara med...
Samma dag som jag faktiskt behöver dig som mest...

Japp EN JÄVLA TIMME SOV JAG PÅ SOFFAN.
Och vaknar upp till en tom lägenhet...
Japp då har du dragit iväg med dessutom något du vet att jag inte accepterar och du kommer inte tillbaka...

Så såg jag rätt nu så varsegod var det ett bråk så varsegod vi kommer ha det så det bara sjunger om det. Vill säga när du väl behagar krypa till kors och komma hit och hämta dina saker...

Men nästa gång du känner för att dra kanske du skulle ha tagit med dig telefonen också men tack för den intressanta läsningen...
Fanns en massa läsning du glömde nämligen radera fb chatten hoppsan men du sa ju att jag kunde kolla din telefon ännu bättre dom missade samtalen och dom 11 röstbrevlåde samtalen...
Japp tror du har en del att förklara...
OCh du har garanterat en lektion i prioritering att lära dig...

Jag vet nu tillräckligt mycket för att ha personligen sparka dig till helvete och tillbaka... 
För jag tänker inte låta dig vara kvar i helvete för det är för snällt och det är inte min grej precis.

Sen ska du allt få fronta din egen rädsla...
Och det är att få förklara dig för någon och se henne i ögonen och förklara varför du gjorde detta denna gång.
Och jag som förut såg att du skulle behöva vänta tills hon var 15 - 16 så fel jag hade för hon vill ha svar hon också.

Så jo kom hem när du väl hittar hem.

Men resan tar inte slut där.
Jag kommer inte släppa taget denna gång.
Utan bråk och förklaringar ska fram och garanterat hela sanningen ska läggas på bordet en gång för alla...
För nu har jag tröttnat på la la la la la livet du tror du ska få leva i.

Men jag ska väl vara tacksam för att du fans vid första operationen iallafall när jag var tvungen att sitta på akuten i 4 timmar.

Jag är arg och det kan nog blåsa upp till en orkan nu...
För jag fick nog för flera år sen...
Och jag vet att man inte kan lita på dig...
Så vem är dummast jag som faktiskt lutade mig mot dig för du verkade kunna hantera det denna gång.
Eller du som en gång till kastade allt i sjön och sänkte det med hjälp av en atombomb.

Vi är nog lika dumma båda två...

Jag vill skrika...
Jag vill gråta...
Jag vill skratta...
Jag vill få en månad där jag faktiskt mår bra.

Men vägen till den sista är lång längre än vad läkare och kirurger trodde.
Minst tre månader...
Ja fast sen kommer ju alla läkarbesök och kontroller efter 3 månader.

Jag är trött och färdig att kasta in handduken...
Sätta mig och la la la la la i ett träd bara en liten stund...
Glömma allt inte behöva förklara inte behöva försvara...
Bara för 10 min men det går inte för jag har bara läkare och sjuksköterskors kommentarer kvar i hjärnan.
Det är det ända som fyller mina kvällar just nu....

Oj och det här kommer bli bra.
Det kommer gå så bra så...
Det blir bättre...
Osv vidare på listn

Ursäkta men sist jag kolla är det min kropp ni försöker töma på blod för att få några ynka provsvar.
Det är jag som har ont efter ni kollat och tagit prover och ja...

På dagarna fyller min dotter och mina vänner mina tankar...
Men sen tar dagen slut...
Och kvar finns surret från läkare och sköterskor.
Det var inte detta jag planera för mitt 29 år vid liv.

Så jag man nu göra en topp tio lista nja på saker som gick åt helvete och fick mig att bryta ihop... hm 

Jag är bitter och arg...
Jag är sårad och ledsen...

Och jag har slut på förklaringar för dom som inte förstår...

Jag har aldrig hävdat att jag är guds bästa barn...
Har inte heller hävdat att någon jag känner är det...
Men detta är fan sanslöst...

Jag vill ha lugn och ro...
Inte skvaller express...
Jag vill leva mitt liv...
Men snart står fan utrensning och sprängning närmare stan på tapeten...
Bägaren rinner över...
Och tänker inte lämna några rester att soppa upp efter mig...

Jag jämnar med marken och sen får det vara bra med det...

Och den som nu känner för att stå ivägen lär ju vara försten som tar och åker ut genom närmaste utgång...

Guds bästa barn existerar inte...
Guds bästa barn skapades aldrig...
Alla har vi lik i garderoben...

Vissa har bara lite väl många...

Nej fortsätta med kartonger nu

Det finns alltid två versioner av en historia.

Det finns alltid två sanningar...

Det finns alltid två vägar att gå...

Det finns alltid någon fakta som inte läggs fram...

Det finns alltid två olika uppfattningar om vad som hänt...

Det finns alltid två val...

Det finns alltid två sidor på ett mynt...

Det finns alltid dom som tar parti på den ena eller andra sidan...
Utan att ta reda på allt...

För dom får bara en version och står på den sida dom hört...

Men sen finns det alltid dom som vänder kappan efter vinden...

Dom som gillar att springa på båda sidorna för det är enkelt...

Dom som håller med utan att egentligen förstå.

Dom som försöker medla för dom tycker det är bättre så.

Jag väljer dock och lämna min historia till mina närmaste vänner som jag litar på.

För all fakta behöver inte läggas fram...

Jag står för mina val...

Jag mår inte dåligt för det..

Jag lever mitt liv...

Och jag står iallafall för mina åsikter och vad jag sagt när det kommet till kritan.

Så innan ni tänkte leka häxjakt på mig. Städa upp efter er och fundera på om ni verkligen kan stå för allt ni sagt!!!

Draman i sin helhet är ganska roliga att följa...
Men ibland orkar man inte. Ibland måste man lägga sig efter E4:an och bara tänka...
Jag älskar mitt liv ska inre gnälla absolut inte men ibland behöver jag lugn och ro.

Ibland behöver jag få komma bort.

Göra om och göra rätt...

Drama har jag tröttnat på.
Upp och ner orkar inte.
Nej somna om blogga sen