Innan jag faktiskt tar och kastar mig in i en vägg och blir kvar där.
Så var det dags för en paus,
Men tror aldrig telefonen varit så tyst som den varit den senaste veckan...   

Men då kan man ju funderar på hur tänkte ni.
Ska det verkligen krävas att jag lämnar Sundsvall, ska det verkligen behövas att jag skriker jag orkar inge mer, jag ger upp och lägger mig ner.

Jag är trött och jag är fortfarande trött och jag kommer vara trött en bra stund fram över också.
Men japp som den där roboten eller super kvinnan med magiska superkrafter så ska jag fortsätta stå upp???

Jag är ner över landet...
För att ta reda på en sak och en sak endast.
Och jag har mitt svar nu.
Så mellan landa hos mormor ett par dagar...

Sen via Sundsvall och sen drar jag upp över för att se om jag blir  nöjd där.
För hur jag än vänder oh vrider börjar tiden rinna ut för mig.
Och jag måste ha bestämt mig till hösten...
Helst före...

Men Felicia har det bra på sitt sommarlov...
Hon har bland annat nu vart nere i Silvergruvan i Sala och var väldigt glad för det.
Dock tyckte Felicia att hon kunde få ta en till som är ännu längre ner.
Vi var på 26 m bara.
Och hon vill ner på 150 m.... ja hm
Då hoppas jag personligen att det finns en hiss     

För jag lär dö när vi ska upp annars...

Till veckan ska jag och Felicia försöka oss på Grönalund bland annat.
Och jag ska har lovat mig själv att ge någon en sista kram innan hon flyger hem för jag kommer sakna henne så Arlanda får det bli också...
Men jag ska över till dig i oktober om jag så ska rymma från allt ;)     


Nej Grönalund kommer runniera mig men det är vad Felicia vill och herre gud vad mammas hjärta kommer dö för hon får nämligen åka ännu mer i år.
3 bergodalbannor osv :)
Mammas tjej börjar bli stor,

Nej dags att göra något vettigt....

ha en underbar dag

Jag tror det har gått lite långt när man inte ens blir förvånad...
Utan man går från lugn och harmonisk.
Till en orkan storm och inser att det finns ingen bortförklaring som min hjärna kan komma på som hjälper.
För världen är bra stor.
Men Sundsvall är inte så stort.

Så stort att två människor kan ha likadana kläder och se likadana ut...

Där drar till och med jag gränsen på normalt och onormalt tänkade...

Men tur att samma dag som jag ger dig beröm.
Samma dag som jag ger dig en changes till att få vara en del av den här familjen...
Få se allt och vara med...
Samma dag som jag faktiskt behöver dig som mest...

Japp EN JÄVLA TIMME SOV JAG PÅ SOFFAN.
Och vaknar upp till en tom lägenhet...
Japp då har du dragit iväg med dessutom något du vet att jag inte accepterar och du kommer inte tillbaka...

Så såg jag rätt nu så varsegod var det ett bråk så varsegod vi kommer ha det så det bara sjunger om det. Vill säga när du väl behagar krypa till kors och komma hit och hämta dina saker...

Men nästa gång du känner för att dra kanske du skulle ha tagit med dig telefonen också men tack för den intressanta läsningen...
Fanns en massa läsning du glömde nämligen radera fb chatten hoppsan men du sa ju att jag kunde kolla din telefon ännu bättre dom missade samtalen och dom 11 röstbrevlåde samtalen...
Japp tror du har en del att förklara...
OCh du har garanterat en lektion i prioritering att lära dig...

Jag vet nu tillräckligt mycket för att ha personligen sparka dig till helvete och tillbaka... 
För jag tänker inte låta dig vara kvar i helvete för det är för snällt och det är inte min grej precis.

Sen ska du allt få fronta din egen rädsla...
Och det är att få förklara dig för någon och se henne i ögonen och förklara varför du gjorde detta denna gång.
Och jag som förut såg att du skulle behöva vänta tills hon var 15 - 16 så fel jag hade för hon vill ha svar hon också.

Så jo kom hem när du väl hittar hem.

Men resan tar inte slut där.
Jag kommer inte släppa taget denna gång.
Utan bråk och förklaringar ska fram och garanterat hela sanningen ska läggas på bordet en gång för alla...
För nu har jag tröttnat på la la la la la livet du tror du ska få leva i.

Men jag ska väl vara tacksam för att du fans vid första operationen iallafall när jag var tvungen att sitta på akuten i 4 timmar.

Jag är arg och det kan nog blåsa upp till en orkan nu...
För jag fick nog för flera år sen...
Och jag vet att man inte kan lita på dig...
Så vem är dummast jag som faktiskt lutade mig mot dig för du verkade kunna hantera det denna gång.
Eller du som en gång till kastade allt i sjön och sänkte det med hjälp av en atombomb.

Vi är nog lika dumma båda två...

Jag vill skrika...
Jag vill gråta...
Jag vill skratta...
Jag vill få en månad där jag faktiskt mår bra.

Men vägen till den sista är lång längre än vad läkare och kirurger trodde.
Minst tre månader...
Ja fast sen kommer ju alla läkarbesök och kontroller efter 3 månader.

Jag är trött och färdig att kasta in handduken...
Sätta mig och la la la la la i ett träd bara en liten stund...
Glömma allt inte behöva förklara inte behöva försvara...
Bara för 10 min men det går inte för jag har bara läkare och sjuksköterskors kommentarer kvar i hjärnan.
Det är det ända som fyller mina kvällar just nu....

Oj och det här kommer bli bra.
Det kommer gå så bra så...
Det blir bättre...
Osv vidare på listn

Ursäkta men sist jag kolla är det min kropp ni försöker töma på blod för att få några ynka provsvar.
Det är jag som har ont efter ni kollat och tagit prover och ja...

På dagarna fyller min dotter och mina vänner mina tankar...
Men sen tar dagen slut...
Och kvar finns surret från läkare och sköterskor.
Det var inte detta jag planera för mitt 29 år vid liv.

Så jag man nu göra en topp tio lista nja på saker som gick åt helvete och fick mig att bryta ihop... hm 

Jag är bitter och arg...
Jag är sårad och ledsen...

Och jag har slut på förklaringar för dom som inte förstår...