Jag ville ju bara ha en semster...
Från allt...
Men nej så klart ska det alltid vara något i vägen som gör att det inte funkar då..,

Så hur gör man när allt verkar vara en stor härdsmälta?

Det ända jag vill vara att kunna åka till ett av få ställen där jag kan få vara jag...
Där jag vet att det gör inge om jag skriker, skrattar, gråter, vara kanon full ja så.
Bara för 48 timmar men nej funkar inte så...

För nä då har vi simskole avslutning ja ha..
Ooo Sen tänker man ja jo  vi senar lägger allt men nej då ska Felicia vara på sjukhuset hos ögon veckan som kommer.

Det är underbart att vara mamma... Men är 48 timmar så mycket att begära för mig själv??????????
Jo jag vet redan svaret nej då... Men det var du som valde att bli mamma...

Ger upp att blogga..
Får blogga mer sen eller något verkar inte bli mycket sömn i natt... 

Jag vet inte vart jag ska börja i morse...

Vakna i morse på världens sämsta sida eftersom det var något som var borta...  
Men efter mycket om och men så fick jag bena ur sängen och väckte lilla SNOZZ Prinsessan... Och ja hon är verkligen bra på att dra täcket över sig och fortsätta    ... 
Nog för att det är gulligt men verkligen inte skoj när man inser att barnet ska vara på skolan om 10 min... 
Men jag fick ditt henne i tid och alla andra barn jag skulle köra också... 

Hem och skulle dricka kaffe och inser att det saknas fortfarande något... 
Men som tur så hitta jag det jag sakna lagomt tills mitt samtal var slut och jag kunde somna om gott i sängen  :)

Sen har dagen flyttit på som den ska glömt att diska.
Men fått Felicia på ridskolan i nya utrustningen osv.

Nej nu ska jag nog röka ett slag 

Och då tänker alla hm vilket land.
Ingemansland har jag tänkt mig.
Åka ditt normala människor inte åker.
Där det är lugn och ro och min mobil kan vara avstängd och jag behöver inte svara.
För inget som ni kan tänkas vilja mig kan jag lösa från det stället...
Tror det är semster jag behöver.
Rymma i från allt och bara vara jag för en stund.

Känner något starkt innom mig som säger att jag ska nog ta resan fortare än jag tänkt mig...
Dags att faktist bli den jag än gång var.
Ärlig, Rak på sak och absolut inga mer omvägar...

Tror detta kan bli riktigt skoj...
Sluta lite hur som helst...

Men man lever ju faktist bara en gång i livet...
Så varför inte bara ge efter och låta det som faktist kallar på mig låta hända... :)

En låt som alltid får mig glad :)

Nej tack och hej för i kväll då...

Kram

Man ska inte balanser på en tunn tråd...
Speciellt inte nu när det börjar bli kallt och halt ute

Men det är mörk och tråden är så jäkla tunn.
En jävla vägskål...
Ramla åt höger eller vänster.
Låter lika illa vilket håll jag än vänder... 

Så om ni ser mig stå stilla och stirra stör mig inte kan ramla och slå mig då och bryta ett ben kanske.

Det är en mörk årstid nu.
O ja man blir lite deppig av sig innan första snön landar på backen...
Men detta sitter verkligen längre in.

För jag vet helt ärligt  inte om jag någonsin kommer förlåta dom lögner du sagt rakt i mitt ansikte.
Det är större changes att pappan till mitt barn blir förlåten och det kommer hända den dagen helvete fryser till is.

 Det snurrar bara runt runt just nu...
Jag vill så gärna bara ta ett steg åt sidan...
Ramla ner och fortsätta ramla...
För det jag känner mig tom...
Mer än halva jag är tom.

Det finns ingen lösning på det...

Bara att le och gå vidare för...

Sov gott mina älskade vänner...
Så kanske jag skriver mer i morgon...
För nu ska jag ut och softa med ciggen och sen sova...
Och förhoppningsvis så funkar det med en bamhams dröm      

Japp vintern kommer med stormandes steg mot oss.
Jag älskar kyla för just nu är det en av få saker som jag faktist känner just nu...
Jag känner bara kyla...

Jag känner inte värme så...
Jag känner bara kallt...
Står inte ut med värme...
Jag vill bara lägga mig ner och låta jorden snurra vidare

Men det går inte...

Jag har den lilla solstrålen till trotsig dotter som just fyllt 6 år som behöver...

Och det är nog många vänner till mig som är glad att jag har henne just nu...

Nej orkar inte skriva mer... 
 

Jag flytta hem igen för att lämna allt bakom mig.

Då menar jag inte mina vänner.
Eller det jobb jag faktiskt saknar.
Utan allt annat.
Bara få en stunds lugn och ro.
Hitta tillbaka och ställa mig på två fötter och sluta fly.

Men jag fick inte det.
Jag fick en glimnt av lugn och ro.
Men nu är allt en stor soppa.
Och jag vill bara krypa in i någons famn och gråta men du är inte här. Du har inte funnits på länge nu.

Jag lämna dig bakom mig och åkte.

Jag såra dig och gick vidare med dom sista orden du sa till mig "du kommer ångra dig om du går nu".
Jag saknar dig fortfarande.
Det gör fortfarande ont.

Och till viss del ångrar jag mig men vägen vi gick var inte den vägen jag ville.

Så vad gör man När Livet Är Jobbigt? 
Ska jag sätta mig och gråta?
Ska jag lägga mig ner och ge upp?
Eller ska jag gå vidare???

Jag vet faktiskt inte riktigt...

Jag är noll ställd.
Jag vet helt ärligt inte längre vad jag ska göra.
Det är för mycket.

Känner mig så besviken på vissa människor och doms betende.
Känner att jag är för snäll ibland.
Önskar att jag var samma människa som förut innan Felicia.

Men tyvärr är jag snäll nu förtiden. Jag står kvar.

Jag bryr mig för mycket.

Och på nått sätt så betalar jag nog tillbaka min skuld för den jag var förut.

Men faktan är att min dotter kommer alltid gå före någon annan.
Hennes säkerhet kommer alltid komma först.

Jag har gjort mina misstag som mamma det har jag.
Men finns ingen annan på denna jord som jag älskar så mycket som henne.
När hon kom så fick hon den iskallast människan att smälta. Det gjorde hon.

Men vad vissa människor i min omgivning och långt i från mig kräver av mig är för mycket.

Jag orkar inte lösa allt.
Jag orkar inte ställa upp hur mycket som helst över allt.

Har min egna problem att lösa också...

Nej nu ska jag städa i stället 

Jag är lite imponerad av att detta. 
Vakna vid 8 av att min dotter kommer in rusandes skrikandes god morgon :)
JAG MÅSTE BARA KISSA...
Drog kudden över huvudet och fundera varför just jag...
Varför vilja delge den informationen när toan ligger på vägen hade ju varit enklare.

Lyckas snozza om i säkert 1 min. Så kommer min dotter galloperandes och hoppar upp ger mig en kram och säger god morgon mamma.
Nu tänker jag se tv.
Ja ha hmm vist...
Släppar mig upp och konstaterar att klockan bara är 08:20

Gör frukost och nu sitter jag här funderar på vart jag ska börja.

Men jag tror jag får gå efter principen börja i ett hörn och jobba dig vidare så om jag börjar i hallen tar kök och matsal och sen då.
1. Felicias rum
2. Vardagsrummet.
3 Mitt sovrum ????

Vad väljer man när man har alla rummen som angränsar till kök och matsal? 

Nej nu är det väl dags att ta sig vidare men en bild på mammas stora tjej ska det bli också :)

   
Kan man vara mer söt när man sover i sin egen säng i sitt eget rum....
<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Yes ha en bra dag