Jag tar en dag itaget.

Ett steg i taget.

Jag börjar måbra igen.

Jag vaknar med ett leende på läpparna varje morgon.

Jag myser med min dotter varje morgon eftersom hon är mitt   .

Hon är den mot alla odds som också kan få mammas humör att tippa över.
Men ändå jag älskar henne.

Det är tragiskt att inte alla kan se att det är för henne jag gör detta.

Hon gjorde det när hon var bebis.

Det har man alla gjort.

Man kryper först.
Sen står man upp och sen går man.

En grund princip här i livet.

Vill man komma någonstans måste man lära sig att stå och gå.
Vill man något här i livet så sätt sikte på det.

Jag vill så mycket i mitt liv just nu.

Jag tar ett steg i taget och en dag i taget.

Jag jobbar med mig själv varje dag.

Bara för att komma vidare.

Idag satte jag min fot på gymmet för första gången på 1.5 år.

Det var skönt.

Jag kommer ha ont i morgon.

Men med ett steg i taget så kommer jag ditt jag vill ändå.

Så vart vill jag i mitt liv då.

Jo enkelt...

• Gå ner 20 - 30 kg.
• Hitta ett jobb igen.
• Bli klar med USKE utbildningen en gång för alla.
• Måbra helt och hållet.
• Jogga vår ruset 2015.

Det är där jag är just nu.

Jag har mål, jag har kunskapen att lyckas och för första gången på många år.
Har jag bara mig och min dotter att tänka på.

Jag har satt så mycket före precis mina egna mål.

För att slippa ta itu med mig själv.

Men jag är där nu.

Jag tar itu med mig själv varje dag nu förtiden.

Och jag blundar inte längre.

22:45 för 9 år sen föddes mitt hjärta.

Hon var mitt mirakel...
Den mest perfekta någosin...
Äcklig var hon men perfekt...
Hon var den som fick mitt hjärta att smälta.

Och sen dess har hon varit det bästa i mitt liv.

Hon är den som gör mig hel, hon är den som jag lever för.

Finns ingen gräns för min kärlek till min dotter.
Jag har spendert dom senaste 9 åren till att göra allt för henne för att hon ska måbra.

Jag skulle riva ett berg och gå genom eld.

Jag skulle vända upp och ner på världen för henne.

Spelar ingen roll hur trött och les jag blir på henne när hon gör dum heter och är tjurig och trött och bara är arg.

Så är det henne jag älskar och kommer aldrig sluta älska någonsin...

För man kan inte göra något annat än att älska henne i mina ögon.

För hon är perfekt.

Hon är efter allt en av dom mest empatiska och sympatiska människan på denna jord.

Hon är glad och hon älskar livet.

Hon älskar till och med dom som inte förtjännar det.

Hon bryr sig om människor.

För hon vill inte att någon ska lida...

Hon har mig och mina vänner.

Men jag står där varje dag....

Jag kommer alltid finnas där så länge jag lever...

Hon gör det bästa...

Hon fyller 9 år och hon har ett helt liv framför sig....

Hon kanske inte hade den perfekta kalaset idag.

Hon kanske inte fick det hon ville....

Men hon vet att måna älskad hon är precis för den hon är och hon vet vilka som kommer finnas för henne oavsett vad hon gör....

Men nu kommer vi till den tragiska biten av denna dag....

Hur kan du som hennes far välja bort henne vet jag inte...
Hur du kan på hennes 9 års dag skicka att du ska ta en överdos i mitt trapphus.

Samma trapphus som jag delar med min dotter ...

Den andra människan i världen du hävdar att du älskar...

Den dotter du såg föddas...

Att du ens kan sjunka så lågt borde få dig att inse att jag inte finns där.

I 9 år har du gett mig ett helvete.

Du har missat 90 % av hennes liv...

När du fått en ny changse har du kastat bort det för droger och frihet...

När jag gav dig din frihet så är du inte nöjd över det.

Hur du kan klandra mig och säga att det är mitt fel att du knarka och sjunka så pass låg med att komma med det tomma hotet att du ska ta en överdos i mitt trapphus.

Och om det var min dotter som hitta dig...

Ja hur tänkte du där...

För att efter 12 timmar komma med frågan om du lägger in dig på psyket på avgiftning om du får komma hem då.

Det finns ingen changse till det.

Du kasta skiten i desperat behov att få mig att vika...
Du kasta din sista sten.

Jag har stått där och väntat på dig för min dotters skull...
Jag har funnits där....

Jag har offrat så mycket...

Jag har gråtit så många tårar för min dotters skulle medan jag skyddat henne från dig...

Men idag bevisade du att hon kommer aldrig få dig som pappa...
Hon älskar dig... Men hon kommer aldrig få dig som pappa för du är för egoistisk.
Så du kommer aldrig komma tillbaka.

För kan man hota med att göra en överdos på hennes 9 års dag i trapphuset där hon bor. 

Då älskar man henne inte.

Jag vet att när hon blir äldre så kommer hon klandra mig till vis del för att du inte är där och finns för henne...

Men det är okej för mig... 

Jag kan leva med det...

För jag vänder himlen och jorden upp och ner för henne...

Jag önkade tills idag att du skulle komma tillbaka till henne och ge upp...

Men du kastade den sista stenen till din grav...

Jag släpper dig vidare för hon har det bättre utan dig.

Hon kommer ha frågor om varför du inte finns i hennes liv och jag kommer svara på dom så ärligt jag kan...

Jag kommer förklara för henne....

Jag kommer få henne att förstå...

Jag kommer slåss för att få henne genom livet...

Men jag tänker inte slåss för att du ska finnas i det...

För det finns inge som kan sluta bra med det tragiskt men sant...

Så nu till de bättre för dagen igen...

Min dotter somna nöjdast i sin säng.

För hon fick en tårta och hon fick paket...

Hon fick krypa upp och kramas med mig...

Och idag när hon gick och la sig när jag sagt god natt ramsan till henne.

Så tittar hon över säng kanten och säger...

Mamma du vet att jag inte är din lilla prinsessa längre... Men jag är inte din stora prinsessa heller...

Jag är din mellan prinsessa... och kommer alltid vara det :)   

Mitt svar blev oavsett hur stor du blir kommer du alltid vara min prinsessa...

För det finns ingen jag älskar mer än dig...