När man föds så får man en familj som ska vara hela livet ut. Men ibland fungerar det bara inte. Ibland händer saker man inte kan råda över. Sen när man blir äldre så träffar man vänner. Vissa blir som en familj och vissa blir bara vänne. Sen har vi dom här som vandrar in i ens liv när man behöver dom och försvinner när man kan stå på egna ben igen.Vissa blir mer saknad än andra. Dom där som vandrar in och ut ja vad säger man dom kommer och går. Men vad händer den dagen du inser att jag inte finns där längre.Den dagen jag säger synd för dig men inte mitt problem.Kommer det någonsin hända? Eller kommer tiden än en gång sätta oss på samma väg? Eller kanske är det så att vi denna gång kommer stå på egna ben och inte behöva luta oss några fler gånger mot varandra! Tyvärr är det ju så att vi ljuger lika bara så ja vad säger man. Nej nu blev det bara dravel får upp datera när jag sitter vid min dator i stället.

Ja idag har vi bara tagit det lugnt och myst pg det fina vädret vi haft. Imorgon hoppas vi på bättre väder helt enkelt. Tråkigt om det inte blir något fin väder nu när Felicia faktiskt har vinter lov. Men det ska jag nog be om. Sen ska jag nog drömma mig bort till varmare länder bara för att jag kan. Nej dags att krypa ner och se en film och fortsätta fundera.

Ja nu så blir det mys på menyn resten av felicia vinter lov. :-) Så nu ska vi bara göra saker som Felicia vill resten av veckan.Egen tid. Så om jag inte svarar i mobilen så är det för att jag är upptagen med att ge min dotter den uppmärksamhet hon behöver. Som idag har vi bara myst med film. Och i morgon så ska vi om nu inte stormen slår till ut i naturen på promenad för det är vad hon vill. :-)Felicias nya kommentar mamma motion är bra och frisk luft också :-)Hon är så charmig :-).

Ja det är den andra dagen på det nya året.
Jag mår fortfarande piss.
Men det löser sig snart... 

Det finns inge problem som inte går att lösa.
Bara för att man gjort några misstag 2011 så är det inge att hänga upp sig på.
För allt löser sig 2012.

Idag åkte min mamma och mormor hem.
Och min lägenhet är äntligen tom på folk för utom min söta dotter.
Som är riktigt stor nu, tusan i år blir hon 7 år :)
Jag börjar dra mig till åren men vet ni det gör mig inge.

Jag tänker leva mitt liv.
Jag tänker gå med rak rygg och jag tänker inte stanna upp.
Grubbla ger än rynkor.
Vist jag skulle vilja ha ett svar.
Men det kvittar faktiskt var förklaringen skulle vara.
Vidare i livet ut på nya äventyr...
Det finns bara möjligheter och nya saker att kliva över.

Hur kan jag vara säker på det.

För jag vet sanningen och det räcker.

Nej nu ska jag ta mina ben ut o röka sen göra det jag lova och se vart tusan detta bär av.

Vill ni mig något skicka ett sms så märker ni väl om jag känner för att ge er ett svar tillbaka :)

Kram 

Januari :
Ja början av 2011 var ju kanske inte den rockigaste månaden.
Med tanke på att jag spenderade dom 3 första veckorna av 2011 med att ligga i sängen och spy.
Tackar mitt underbara jobb för Vinterkräksjukan. Den var ju så bra att börja 2011 med att ha men 8 kg lättare blev jag också.
Sista veckan i Januari gick åt till att jobba.

Februari:
Ja vad säger man har man legat i sängen dom första 3 veckorna av året så är det bara att jobba och se glad ut. Jobbade så mycket att jag till slut hade mer mat på jobbet än hemma eftersom jag både jobba natt och kvällar om vart annat och där i mellan vara med Felicia och gosa med henne och ridskolan och simskola ja. Jag förstod här varför killar inte är dom som föder barn helt enkelt.
Har nog aldrig funderarat så hårt på att rymma...
Och det var även här något annat avancerade i från ditt och datt till hej här sover jag innan jag kliver upp och åker hem klockan 5 på morgonen :)

Mars:
Här blev det mörkt och jävligt och allt börja spåra ur totalt, kände mig urbränd på jobbet men bet ihop och jobba ändå.
Kombinera mitt mamma liv, med jobb liv och någon annan det behövdes två kalendrar och en jäkla planering.
Men sen så i slutet av mars så  såg jag inge i jobb bilen så plocka en stolpe och efter det blev jag sjukskriven. Ja ha... Det var väl okej.
Men sen så ringde telefonen med något som fick mitt liv att spåra ur mer.
Och jag knäckdes totalt.
Hade väldigt underbara vänner som ställde upp på mig och lyssna på mig per telefon.

April:
Ja vad säger man gått i från att jobba mer än 100% till noll höll på att göra mig riktigt galen.
Att inte kunna ta sig till affären utan att det gjorde ont.
Att allt var mörkt svart och bara piss var nog förnamnet på vad det var.
Så jag åkte upp över och hälsa på även i denna månad jag bestämde mig för att nu flyttar jag hem.
OCh hem blev Sundsvall i finsta för jag ville vara i fred.
Prata med dom och på 4 dagar hade jag tagit mig i från att inte vet vart jag skulle ta vägen till att ha skrivit mitt kontrakt på lägenheten som jag senare flyttar in i.
April var också den månaden jag börja av veckla lite tidsfördriv jag haft orka som inte med dom.
Felicia hade sin kalender full med aktiviteter och dagis och jag övervägde seriöst en stund att  måla om tapeten med hjälpe av en bläckpenna ja då förstår alla hur illa det var.
April kom och gick och hur lågt jag än sjönk så stod jag där och ställde upp för andra...

Maj: 
Sen kom maj den månad som gick åt till att packa och bråka med viss släkt.
För att bara få allt ur mig så jag slapp ta med det upp över.
Även i maj var jag på rymmen i från Stockholm.
Eftersom här avslutades den näst sista som jag fördrivit tid med.
Och ja det var väl inte den bästa separtioen jag gjort men men.
Maj kom och maj gick som bara den.
Sen kom  30 Maj och flyttbilen kom och hämta mig saker :)

Och 6 timmar senare så ställdes mina saker av på Hammarvägen där mig 3:a är idag :)

Hade tre underbara kompisar som hjälpte till att bära och konka möbler upp till lägenheten :)
Även att Gumman möblera vardagsrummet och köket...
Jag somna ovaggad i min säng.

Juli, Agusti, September, Oktober,November och December
Blev katastrofens paradis. 
Där allt braka lös och gick åthelvete och det fans bara mörker och zombi varning.
Inte ens tidsfördriven jag hade som gjorde det till en jävla sport under denna period hjälpte mer än för stunden att glömma allt.
Men i det var nog i Oktober jag insåg att jag var i väggen och kom inte loss hur mycket jag än ville.
Men tiden flöt och zombin fortsatte någon annan hitta sin väg in i mitt liv och fick mig att skratta och mina vänner var underbara. Det är ett stort under att mina närmaste vänner inte låst in mig.
Nu i slutet av December har dock en hel del släppt och livet går vidare. 

Man kan drampa i det förflutna eller gå vidare.

2012 vad händer nu :)

Nu mina vänner är det bara att hålla i sig för nu är jag tillbaka i spelet igen.
Så nu går livet vidare jag tänker inte kolla tillbaka på 2011 och försöka förstå det hela.
Jag har säkert gjort något dumt i mitt liv för att förkänna allt som hänt men vad det kan jag inte riktigt säga.

Så nu är det dags att göra 2012 till de år.

När kilorna kommer bort.

När klackarna smäller i backen när jag går.

Jag kliver vidare och lever mitt liv.

Och jag har bara bra personer som kommer få följa med mig i 2012.

Jag kommer inte finnas där varje dag som juor telefon utan vissa kommer lära sig att dom för överleva utan min hjälp, helt enkelt stå på egna ben :)

Och dom personer jag lämnar efter mig det är eran förlust inte min.

Jag gick helt enkelt vidare. 

 

Många kramar till mina underbara vänner... 

Ja då var denna jul över.
Felicia har haft det kanon kul hemma hos farmor.
Tomten som var farbro micke var kanon.
OCh dom hade ätit god mat.
Och fått julklappar så det var frid och fröjd.

Själv spenderade jag min jul på luleåvägen med Catrin och familj.
Fick till julmiddagen också...

Och vinet var gott att dricka i slut ändan av kvällen...
Och trevligt sällskap var det också...

Men nästa år tänkte jag försöka hålla mig till orginal planen...

Nej dags att städa vidare bloggar senare 

Jag då sitter man vaken på luleåvägen då...

Funderar på om jag ska sova eller fortsätta vara vaken...

Min kropp är helt slut och hjärnan känns som om den kommer sprängas...

Jag vet inte hur det gick till men för lite sömn skulle jag gissa på...

Tankarna snurrar men finns inge slut på dom...

Det är som en ond cirkel där alla hjärnceller lagt sig i koma för att slippa vara med...

Jag står i den där korsningen kollar åt höger, kollar åt vänster och kollar rakt fram och funder hmm...

Vilken väg väljer man den åt höger eller vänster eller bara helt enkelt gå rakt fram...

Det är inge som blir bättre för det finns dom som jag vill släppa in...

Men jag kan helt enkelt inte göra det...

Eftersom släpper jag in dom måste jag inse att detta är rock botten...

Sist jag kände så här så fans vissa personer där för mig som inte finns i dag inte på samma sätt...

Och även fast jag skulle vilja ändra tid och rum och göra allt bra så kan jag inte det...

För jag kan inte ta tillbaka det som hände mellan oss som fick oss att gå skilda vägar...

Jag kan heller inte ändra mitt liv och jag kan inte ändra deras liv...

Men just nu så skulle jag nog kunna önska att jag kunde det...
För dom personerna skulle förstå och veta vad som skulle sägas för att det skulle bli bra...
Bara det att denna gång måste jag stå på mina egna två ben och göra detta helt själv och hoppas på de bästa.
Men nu i nattens timmar så önskar jag verkligen att jag kunde göra det bra, att jag kunde ändra det som sagts och gjort.

Nej får ge upp nu....
Det är en ny dag i morgon

Vaknat i panik hela natten.
Somna någorlunda tidigit igår.
Men ha inte riktigt rätt.
Tydligen eftersom jag vaknat varannan timme i panik.
Det finns inge värre än att göra det det.
Irriterandes kan jag lova att det varit.
Sitter som största zombin.

Och jag kan inte sätta fingret på varför jag vaknar i panik. 
Men skulle jag gissa så är det min hjärnans sätt att säga släpp taget just nu.
Släpp in någon.
Men jag kan inte.
Jag vill inte.
Men det är bara inse att jag tror jag få ta in lite harmoni i mitt sovrum så jag får sova. hm

Paniken kommer ändå ge vika till slut bara att leva egenom det hela.

Fanns nog inge sammanhängandes här.

Ska göra frukost till Felicia...
Som är hemma idag....

kram