6 år och 11 dagar så länge har jag varit mamma.

Tiden går fort när man har roligt.

För 6 årsen och 11 dagar så födde jag min underbara dotter.

Hon var den vakraste lilla bebisen jag någonsin sett och hon smälte mitt hjärta helt och hållet.

Hon tog nästan två dagar på sig att komma ut men när hon kom så smälte hon allt innom mig.

Helt plötsligt hade jag en liten att ta hand om.

Som behövde kärlek, mat, sömn och allt.

Det förändra mitt liv totalt.

Jag som en gång i tiden var en party människa blev en mamma som kommer göra allt för att min dottern ska ha de bra.

Jag tyckte det var igår jag kom hem i från bb med henne men icke.

NU är hon stor och går i skolan, rider och simskola. Vänner att leka med. Och en personlighet som stark och livlig.

Men vägen fram tills idag har inte varit lätt.

Ensam viste jag att skulle vara men hade högre förhoppningar på pappan till barnet. Men tyvärr har han valt ett annar liv.

Min dotter har även fast jag försökt skydda henne så gott jag kan redan blivit sviken så djupt av sin far som lovar en sak men glömmer det viktigaste att faktiskt dyka upp när han lovat.

Hon har förlorat sin morfar och så mycket annat.

Hon har bytt dagis 3 gånger och skaffat sig vänner på alla tre ställen.

Men blir så när man flyttar runt.

Men nu har jag förhoppningsvis flyttat för sista gången.

För Felicia älskar sin skola och allt med skolan.

Hon är nöjd med allt.

Ibland när jag vill kramas med henne säger hon men mamma jag är en stor tjej nu... De räcker...

Mammas stora tjej... hmm

Och här sitter jag nu 6 år och 11 dagar senare och funderar vart tog tiden vägen. Sprang alla åren iväg bara så där. Från att ha en liten Felicia  på 51 cm som vägde ca 3.5 kg till en stor tjej som är ca 121 cam nu när vi mätte henne och väger 21 kg.

Hur gick det till??? 

Även fast jag vart med på allt när hon skrattat, pratat, krypit, stått, gått osv.

De ända jag missat är när hon tappa sin första tand för det gjorde hon på dagis för fröken gav henne ett äpple att bita i och sen var den ute.

Men ändå vart sprang tiden???

Är vi säker på att någon inte vred förbi ett par dygn när man sov???

Vist det är aldrig enkelt att vara ensamståendes och det kan inte vara bra jämnt det är det inte heller.

Det är aldrig enkelt men jag skulle inte byta ut det mot något...

För Felicia är min ängel hon är den som sätter ett leende på mina läppar speciellt när hon sover söt i sin säng och man kan smyga in och kolla på henne utan att höra att mamma jag är stor nu...

Kram