Jag då sitter man vaken på luleåvägen då...

Funderar på om jag ska sova eller fortsätta vara vaken...

Min kropp är helt slut och hjärnan känns som om den kommer sprängas...

Jag vet inte hur det gick till men för lite sömn skulle jag gissa på...

Tankarna snurrar men finns inge slut på dom...

Det är som en ond cirkel där alla hjärnceller lagt sig i koma för att slippa vara med...

Jag står i den där korsningen kollar åt höger, kollar åt vänster och kollar rakt fram och funder hmm...

Vilken väg väljer man den åt höger eller vänster eller bara helt enkelt gå rakt fram...

Det är inge som blir bättre för det finns dom som jag vill släppa in...

Men jag kan helt enkelt inte göra det...

Eftersom släpper jag in dom måste jag inse att detta är rock botten...

Sist jag kände så här så fans vissa personer där för mig som inte finns i dag inte på samma sätt...

Och även fast jag skulle vilja ändra tid och rum och göra allt bra så kan jag inte det...

För jag kan inte ta tillbaka det som hände mellan oss som fick oss att gå skilda vägar...

Jag kan heller inte ändra mitt liv och jag kan inte ändra deras liv...

Men just nu så skulle jag nog kunna önska att jag kunde det...
För dom personerna skulle förstå och veta vad som skulle sägas för att det skulle bli bra...
Bara det att denna gång måste jag stå på mina egna två ben och göra detta helt själv och hoppas på de bästa.
Men nu i nattens timmar så önskar jag verkligen att jag kunde göra det bra, att jag kunde ändra det som sagts och gjort.

Nej får ge upp nu....
Det är en ny dag i morgon