Januari :
Ja början av 2011 var ju kanske inte den rockigaste månaden.
Med tanke på att jag spenderade dom 3 första veckorna av 2011 med att ligga i sängen och spy.
Tackar mitt underbara jobb för Vinterkräksjukan. Den var ju så bra att börja 2011 med att ha men 8 kg lättare blev jag också.
Sista veckan i Januari gick åt till att jobba.

Februari:
Ja vad säger man har man legat i sängen dom första 3 veckorna av året så är det bara att jobba och se glad ut. Jobbade så mycket att jag till slut hade mer mat på jobbet än hemma eftersom jag både jobba natt och kvällar om vart annat och där i mellan vara med Felicia och gosa med henne och ridskolan och simskola ja. Jag förstod här varför killar inte är dom som föder barn helt enkelt.
Har nog aldrig funderarat så hårt på att rymma...
Och det var även här något annat avancerade i från ditt och datt till hej här sover jag innan jag kliver upp och åker hem klockan 5 på morgonen :)

Mars:
Här blev det mörkt och jävligt och allt börja spåra ur totalt, kände mig urbränd på jobbet men bet ihop och jobba ändå.
Kombinera mitt mamma liv, med jobb liv och någon annan det behövdes två kalendrar och en jäkla planering.
Men sen så i slutet av mars så  såg jag inge i jobb bilen så plocka en stolpe och efter det blev jag sjukskriven. Ja ha... Det var väl okej.
Men sen så ringde telefonen med något som fick mitt liv att spåra ur mer.
Och jag knäckdes totalt.
Hade väldigt underbara vänner som ställde upp på mig och lyssna på mig per telefon.

April:
Ja vad säger man gått i från att jobba mer än 100% till noll höll på att göra mig riktigt galen.
Att inte kunna ta sig till affären utan att det gjorde ont.
Att allt var mörkt svart och bara piss var nog förnamnet på vad det var.
Så jag åkte upp över och hälsa på även i denna månad jag bestämde mig för att nu flyttar jag hem.
OCh hem blev Sundsvall i finsta för jag ville vara i fred.
Prata med dom och på 4 dagar hade jag tagit mig i från att inte vet vart jag skulle ta vägen till att ha skrivit mitt kontrakt på lägenheten som jag senare flyttar in i.
April var också den månaden jag börja av veckla lite tidsfördriv jag haft orka som inte med dom.
Felicia hade sin kalender full med aktiviteter och dagis och jag övervägde seriöst en stund att  måla om tapeten med hjälpe av en bläckpenna ja då förstår alla hur illa det var.
April kom och gick och hur lågt jag än sjönk så stod jag där och ställde upp för andra...

Maj: 
Sen kom maj den månad som gick åt till att packa och bråka med viss släkt.
För att bara få allt ur mig så jag slapp ta med det upp över.
Även i maj var jag på rymmen i från Stockholm.
Eftersom här avslutades den näst sista som jag fördrivit tid med.
Och ja det var väl inte den bästa separtioen jag gjort men men.
Maj kom och maj gick som bara den.
Sen kom  30 Maj och flyttbilen kom och hämta mig saker :)

Och 6 timmar senare så ställdes mina saker av på Hammarvägen där mig 3:a är idag :)

Hade tre underbara kompisar som hjälpte till att bära och konka möbler upp till lägenheten :)
Även att Gumman möblera vardagsrummet och köket...
Jag somna ovaggad i min säng.

Juli, Agusti, September, Oktober,November och December
Blev katastrofens paradis. 
Där allt braka lös och gick åthelvete och det fans bara mörker och zombi varning.
Inte ens tidsfördriven jag hade som gjorde det till en jävla sport under denna period hjälpte mer än för stunden att glömma allt.
Men i det var nog i Oktober jag insåg att jag var i väggen och kom inte loss hur mycket jag än ville.
Men tiden flöt och zombin fortsatte någon annan hitta sin väg in i mitt liv och fick mig att skratta och mina vänner var underbara. Det är ett stort under att mina närmaste vänner inte låst in mig.
Nu i slutet av December har dock en hel del släppt och livet går vidare. 

Man kan drampa i det förflutna eller gå vidare.

2012 vad händer nu :)

Nu mina vänner är det bara att hålla i sig för nu är jag tillbaka i spelet igen.
Så nu går livet vidare jag tänker inte kolla tillbaka på 2011 och försöka förstå det hela.
Jag har säkert gjort något dumt i mitt liv för att förkänna allt som hänt men vad det kan jag inte riktigt säga.

Så nu är det dags att göra 2012 till de år.

När kilorna kommer bort.

När klackarna smäller i backen när jag går.

Jag kliver vidare och lever mitt liv.

Och jag har bara bra personer som kommer få följa med mig i 2012.

Jag kommer inte finnas där varje dag som juor telefon utan vissa kommer lära sig att dom för överleva utan min hjälp, helt enkelt stå på egna ben :)

Och dom personer jag lämnar efter mig det är eran förlust inte min.

Jag gick helt enkelt vidare. 

 

Många kramar till mina underbara vänner...